Vilket samhälle vill du ha? En fråga alla borde ställa sig. Den som vill ha politisk makt bör upprepa mantrat dagligen.

Ett bättre samhälle nås tydligen genom de kommunvisioner och ”berättelser” man matas med numera. Vallentunas vision är att ha modet att gå före. Är Vallentunas berättelse sann eller bara en gonattsaga? Leder kommunen utveckling i regionen? Är man ett nav för bildning och kultur? Byggs bostäder för unga? Avlastas andra kommuner som hittills bär ett betydligt tyngre solidariskt ansvar eller vill Vallentuna bara skratta hela vägen till banken?

Kommuner som satsar på bildning, bostäder, fritid och kultur bygger ett hållbart, tryggare samhälle, fler unga kan ha råd att bo, osv. Mjukare värdegrunder ger allmänt bättre möjligheter för fler än bara vinnarskallar – något som i långa loppet betalat sig bra. Tänk ett möte med bara vinnarskallar så inser alla hur värdelöst det ofta blir (Prestige. Tjafs. Krig). Beslutspotens går före genomtänkta kompromisser.

Kommunpolitiskt har jag engagerat mig i första hand i kulturpolitik. Där kan lokala satsningar ge ringar på vattnet i form av publik eller nytillskott till exempelvis Sveriges orkestrar och teatrar men även till skolor och lärosäten. Till exempel kan ett beslut om en konsertscen eller en samlad kulturskola i exempelvis ett centrum generera fler besökare till restauranger och affärer. Och för att få in kreativitet till olika yrken är det avgörande att det finns bredd i kulturskolor – inte enbart den smala, marknadsanpassade kulturchecken.

I och med ett beslut att flytta Vallentuna kommunhus har nu en flyttkarusell startat, där i första hand Vallentuna Friskola måste flytta på sig till förmån för nya kommunhuset. Slutet på den ogenomtänkta karusellen blir en flytt för kulturskolans elever från provisoriet – den s k Villan. Flyttkarusellen för vårdnadshavare med barn i kulturskolan stannar inte för shopping i centrum, utan snurrar vidare till annan plats (där nästa barn har sin 20-minuterskurs). Kulturskolan har såklart andra behov än provisorier, men ”Villan” är dock ett bättre alternativ än en splittrad kulturskola. Det som nu ska ske är en icke-lösning. En kortsiktighet som kostar pengar för alla. Finns en vision för kulturskolans lokaler får någon gärna visa mig den. Behoven har länge varit tydliga.

En satsning borde såklart ha skett i och med nya bibliotekets tillblivelse. I februari 2016 lämnades en utredning om kulturskolans lokaler till kulturnämnden. Det talades om ihopbygge med ett nytt kommunhus, ombygge av befintliga lokaler eller en helt nybyggd kulturskola. Utredningen blev lagd till handlingarna. Och nu väger höstens troliga vallöften om skattesänkningar, möjliggjorda genom olika statsbidrag, mer än ungas kulturutbildning eller hyresbostäder. Klirrar fint i kistan?

Med luddiga beslutsmeningar kommer först piano-, gitarr- och slagverksundervisning flyttas bort. Från 80-talsfödda vårdnadshavare hörs som vanligt ingenting (de hoppas på en blogg någonstans?). Jag hoppas att barnen väsnas rejält där de hamnar.

Enligt kommunallagen (6 kap. §38) får beslut som rör mål, omfattning, inriktning, kvalitet inte delegeras. Ändå har Barn- och ungdomsnämnd tydligt gått över den gränsen när man rundat Kulturnämndens satta mål. Reaktion på det? Nej, ingen. Har det helt saknats kunskap om kulturskolans arbetssätt, undrar jag? Eller handlar det om arrogans mot de som har den kunskapen?

Kostnadseffektiviseringar ska ske genom förvaltningars samverkan men här har det ju knappast skett. Barn- och ungdomsförvaltningen kör över Kulturen – som ändå förutsätts nå uppsatta mål med kvalitet. Gör man inte det efter att en större förvaltning dragit undan mattan, kommer det ändå att ses som ett misslyckande. Eller illojalt beteende av de anställda. Är det detta man vill från politiskt håll?

Ja, VAD är det politiken vill?

Några har blivit fartblinda under lokaleffektiviseringsbesluten och helt enkelt inte tänkt klart. Eller så skiter man i det, bara. Därför att i grunden saknas den verkliga visionen om ett bättre samhälle, ett bättre Vallentuna. Rent allmänt har ju hela Sverige kört i diket i takt med att synen på medborgare och samhälle styrts till att medborgaren blir skattebetalande kund och kommunen affär.

I stället för fungerande samhällsfunktioner, med fler samarbetande medarbetare, bottnar beslut i Vallentuna ofta i att slippa olika gemensamma ansvar, de regionala och nationella. Sin vackra vision till trots (hade man stake skulle ansvar för hela planeten här räknats in). Låg skattesats är verkligen en fin samhällsvision. Säg det högt. Fick du gåshud?

Numera gör de anställda i kommuner och landsting mycket annat än kärnuppdragen och det är faktiskt chockerande mycket tid man som kommunanställd får fundera över rent politiska saker. Man får utföra uppgifter påhittade av överambitiösa politiker och tjänstemän, lidandes av duktighetssyndrom, som vill kunna peka på SITT existensberättigande.

Aldrig har någon kommunpolitiker frågat vad jag behöver för att utföra mitt arbete (att lära barn spela ett instrument). Ändå tror de att de vet.

I kommunen där jag själv är anställd lyder visionen: Invånaren först. Allas lika värde. Kvalitet i fokus. I mitt fall ska eleven alltså vara i centrum. Kan det tolkas på annat vis? Ändå läggs nya bördor på oss som inte alls rör eleven. Inte ens i långa loppet. För att ge kvalitet måste jag numera arbeta med det elevrelaterade på min fritid. Detta är symptomatiskt för vår tid. När får vi som arbetar lägga tyngdpunkt på kärnuppdragen?

Parentes: vid de flesta nyanställningar i många kulturskolor tillsätts numera idag sällan de tidigare heltiderna. Däremot ökar administrationsanställningar på förvaltningar samtidigt som man skyfflar över alltmer administration på lärarna. Vad är det en satsning på? Slut parentes.

Nu drar förvaltningens tjänstemän i Vallentuna snyftvals inför nedstämda kulturskollärare: “Kommunen lägger faktiskt mycket mer pengar på kultur än andra kommuner” får de höra. Lärarna, som redan ambulerar lojalt till olika kommundelar i egna bilar, borde bli fundersamma. Det är obehagligt att det söks lojalitet hos dem som ska få till attraktiva tider för kunden (eller vad man nu kallar 7-åringen för närvarande) och kvalitativa samarbeten på olika platser till hösten. Det här är ett dåligt recept för att behålla kompetens i kommunen. Varför görs då kulturskolyrket så oattraktivt? Den bästa ungdomskultursatsningen genom tiderna! Varför?

Ja, varför sjunker status att lära ut konstarterna (de sökande till konstnärliga pedagogutbildningar har minskat avsevärt)? Är det för att tjejer numera är de som i hög grad går på kulturskolan och blir bäst? Är musik inte lika viktigt då? Jag vill återkomma med vad jag tror om det i en annan text.

Oskickligt genomförda effektiviseringar är inte effektiviseringar alls och påverkar kommuners utgifter negativt i långa loppet. Dumeffektivisering av lokaler har blivit ett återkommande problem i Vallentuna. De anställda ska vänja sig vid att leva i kappsäck.

Det kommer dock inte kommunens politiker behöva oroa sig över i sitt nya kommunhus.

/29 mars 2022