(Rubriken – en parafras på Obelix´ scenskräcks-replik “Romarna är inte kloka!” ur Asterix och skatten.) 
Vad är det en marknadsliberal är så emot om en kommun beslutar sig för att köpa långsiktighet via skattegivarnas pengar? Till exempel kulturskola.
    En kommun har självklart inte obegränsade resurser, men kanske tycker kommuninvånaren att det är bättre att det finns kulturlärare än att man utökar upphandlingsenhetens personal på kommunhuset? Nästa kulturskola som ska nedmonteras är Sigtuna kulturskola. Är det att ligga i framkant eller inte?
Jag tror: inte.

Jag tror samhället behöver kontinuitet. Vissa bildningsföreteelser blir därför lagstadgade för att hålla fast i den kontinuiteten, exempelvis biblioteken.
     Kulturskolan, som många har som referens i vårt land, kunde också vara en långsiktig och lagstadgad institution och därmed vara en del av den kontinuitet ett samhällsbygge behöver. Men kulturskolan ska konkurrensutsättas, tycker den som tror på marknadsstyrning.

Jag tycker inte heller att kommuner ska konkurrera med (obs!) fungerande marknader. Exempelvis ska en kommun inte starta egen mataffär bara sådär, men, vad gäller kultur finns ingen marknad. Det är det knepiga. Därför kan vi välja att ha modig kulturpolitik i stat och kommuner, för att ändå kunna erbjuda något annorlunda, trots att vi är så få i vårt land. Men några tycker att all kultur är skräp om inte en trendkänslig marknad skapat den.

Kultur är i mångt och mycket något som kvinnor ägnar sig åt. Inte bara kvinnor, såklart, men rätt mycket tyder på kvinnlig dominans. Då måste något vara fel.
     Kvinnor är inte starka trendsättare (om det inte gäller yngre influencers inom utseende, shopping och livstil). Men, trots att kvinnor har sämre ekonomisk möjlighet, arbetar i utslitande omsorgsyrken, belastar statens finanser mindre samt tar större ansvar i familjeliv, så vill de att deras barn ska kunna uppleva kultur. De vill att barn kan delta i socialt kulturskapande och lärande, exempelvis i dans, bild, musik eller scenkonst och så vidare. Ofta hjälper också kulturintresserade mormor/farmor de yngsta kulturbärarna att bära celloådan till verksamheten.

Kommunalrådet i Sigtuna sa, vid tillblivelsen av den nya kulturskolan, att det var en strategisk felsatsning. Han har uttalat saker som gör att man förstår att han känner ganska stark personlig aversion. Det känns oprofessionellt (och konstigt).
     Om en kulturskola får ligga i ett centrum och synas är det dock inte helt värdelöst för vare sig bildning eller marknad. Undervisning, konserter och föreställningar drar ju till sig fler besökare till köpcentrumet, till matställen, gym och så vidare.

Sedan några år driver Moderaterna i Sigtuna kommun samma idé som man gjort i andra stockholmskommuner, införandet av kulturcheck. Det spelar ingen roll om utredningarna visar negativa resultat, eller högre kostnader, detta kommer genomföras – det är en ideologisk principsak.
       Man får det att låta så bra, nya ämnen och bredd – men arbetssituation (och lön!) är illa för den som undervisar i check. Driftsformen lockar inte heller en mångfald av entreprenörer, tvärtom. Det skapar korta anställningar med en stor osäkerhet. Jag förstår att kommunstyret i huvudsak hoppas spara pengar, att för billig penning få underhållning till barnen. Men vad gäller bredd och ”nya” ämnen så vet jag inte om man ska skratta eller gråta.
Hursomhelst. Det är inte kontinuitet.

Kulturpolitikens ambition har nu sjunkit till väldigt låg nivå. Det syns inte minst i den statliga kulturbudget som den SD-styrda Moderatledda regeringen nu lagt. Så, vad är det med Sverige och högerns förakt mot bildning? Vill man ha Berwaldhallen för sig själva?
I Finland sjunger barnen, spelar instrument, håller höga resultat i Pisa. De måste ju vara helidioter. Ja, de måste ha fel. Men SD och borgerligheten har nu lyckats lura i svensken att det är underhållning, inte bildning, som behövs (visst hörs ekot från antiken?). Undervisar man i klassiska instrument kommer man alltså ständigt utmålas som någon sorts skittrist antikvitet. Särskilt om man råkar undervisa i blockflöjt. Den till och med bränns på bål (i melodifestivalen. Ja, så himla pinsamt. Jag tror det är nå´t freudianskt, det där…)

Kulturcheck skapar kultursegregering.
Vissa genrer kommer undervisas på en plats (typ Art of popmastermusic-skolan). Andra på en annan (typ Mozartmaestro/Da vinci-skolan). Och aldrig mötas de två.
Så dumt.
Varför låter vi de som uttalar taggar mot kulturskola, och eldar upp blockflöjter, förstöra något som fungerar så bra – Kulturskolan – en svensk barnkultursatsning som saknar motstycke? Varför står de så oemotsagda?

Dagens kulturskolärare har stor kompetens (och bredd!). Man samarbetar över genrer och undervisar från hela smörgåsbordet: 1000 – tals år av dokumenterad musik, teater, bild, dans.
    Att arbeta inom kulturcheck kräver ingen pedagog- eller lärarexamen från högskola eller motsvarande. De som arbetar inom check behöver därmed inte per automatik vara dåliga pedagoger, såklart. Men genom införandet av kulturcheck skickas signaler till blivande lärare och till högskolor i konstnärliga ämnen att utbildade lärare och pedagoger från konstnärliga högskolor inte behövs. Lägg ner.

5 december 2022